En kvinna anmälde klagomål med hänvisning till att hon hade utsatts för onödigt lidande på grund av felaktig diagnos och läkemedelsbiverkningar. Patienten remitterades våren 2016 till neurologmottagning efter magnetkameraundersökning som visade misstanke om MS. Patienten hade även neurologiska symtom men uppfyllde inte helt McDonald-kriterierna.

På mottagningen träffade patienten den aktuella läkaren som satte in behandling med MS-läkemedlet Avonex. Enligt journalen talade en samlad bild för diagnosen MS. Dock gjordes ingen lumbalpunktion, vilket var ett avsteg från rutinen, enligt yttrande från verksamhetschefen. Läkaren har i yttrande sagt att hen i stället valde att följa patienten med MR och att behandling kan starta enbart på misstanke om MS.

Diagnos och behandling följdes upp, och enligt journalen upplevde patienten uttalade biverkningar av Avonex. Behandlingen avslutades efter ett halvår »mot bakgrund av det stillsamma förloppet«. En ny MR visade då på oförändrade fynd. Enligt journalen ifrågasattes diagnosen och kriterierna för MS var inte uppfyllda. Patienten bedömdes under de följande åren ha en lågaktiv MS. 

Flera år senare, i juni 2019, genomfördes en lumbalpunktion som inte visade på vare sig infektion eller inflammation, och diagnosen MS kunde avskrivas. De förändringar som setts bedömdes inte ha neurologiska orsaker.

Inspektionen för vård och omsorg skriver i sitt beslut att underlaget hade varit bristfälligt när läkaren ställde och följde upp diagnosen MS.